Tänkvärt: varför kan inte drakar bygga communities?

Idag görs en saklig och intressant jämförelse på Mashable mellan de två Internetdrakarnas Yahoo! och Google strategier avseende sin tillväxt inom sociala medier. Som en bisats i sammanhanget nämns det faktum att i princip 100% av världens mest populära sociala medier har skapats helt utan inblandning av stora företag eller stora pengar. Facebook, Twitter, Wordpress, Foursquare etc. har alla startats av enskilda små entreprenörer. Storföretagen har genomgående gjort satsningar på att bygga upp sociala mediekanaler men de har frekvent misslyckats.

Detta är synnerligen intressant. Kan det kanske vara så att pengar och ett känt varumärke nästintill är en nackdel i lanseingen av nya sociala medier? Jag tror det. Jag tror att framgång för en social kanal främst beror på två saker:

1. Funktionen måste vara enkel, smart och självklar (något som även storföretagen kan lyckas med)

2. Tillväxten bygger initialt på early adopters som vill känna att de hittat något före alla andra. Det är i detta skede storföretagen får problem.

Människor tilltalas helt enkelt mer av en nördig Mark Zuckerbergs hemmabygge än en miljardsatsning från Google. Är man med tidigt på tåget får man en emotionell koppling till mediet som medför att man själv känner sig delaktig i mediets tillväxt. När jag själv upptäckte Facebook och Twitter var det via tips från vänner. I det läget kände jag mig som en del av en växande trend och som en person som visste något före alla andra. Detta gjorde att jag gladeligen delade med mig av tipset – för att visa alla andra att just jag var först med det. Den attraktionskraften blir som allra starkast när den kommer underifrån. När ett etablerat jätteföretag gör en liknande satsning försvinner tyvärr den känslan av det nya, innovativa och trendiga som utgör grunden för ”social tillväxt”. I min mening finns det inte många storföretag i världen som skulle kunna lyckas med ett sådant bygge på samma sätt som de små okända entreprenörerna. Det enda varumärke som har rätt värden för att göra det är eventuellt… Apple.

Tänkvärt.

Så har internet utvecklats de senaste 10 åren

Att internet ständigt utvecklas är någonting som är uppenbart, särskilt om man är en frekvent läsare av Word-of-Mouth Newsletter. Nu har BBC och programmet SuperPower samlat information och statistik kring registrerade användare som använt internet över hela världen, 10 år tillbaka i tiden. Programmet undersöker den globala revolutionen som är internet och hur dess framfart har bidragit till fundamentala förändringar runt om i världen. Om man ser till statistiken som presenteras på sidan så är det tydligt att Sverige sedan start varit ett land med hög internet-penetration, medan det skett en explosionsartad utveckling i antalet användare de senaste åren.

Se hela kartan med statistik här

Skärmdump från BBC SuperPower

Modern krishantering på Internet

Företags krishantering flyttar i allt högre utsträckning ut på Internets sociala arenor. Dallas Lawrence har nu sammanställt tre enkla och övergripande lärdomar för företag att ha i åtanke när de planerar sin krishantering på ett modernt sätt. Han påpekar följande:

1. Storlek spelar ingen roll om man inte använder sina fans rätt i en kris – ett exempel är Toyota som har 81 000 fans på Facebook. När krisen med de nyligen återkallade bilarna kom använde Toyota dessa fans till… ingenting. De fick ingen information och nyttjades inte alls för att skapa en positiv motkraft. Det är av yttersta vikt att stärka relationen till sina varumärkesfans i en kris – det är i den stunden de betyder allra mest för ditt varumärke.
2. Du kan inte leva på gamla meriter eller tänka efter för länge - ett exempel är Johnson & Johnson som på 80-talet mycket förtjänstfullt hanterade en kris för Tylenol genom att lansera en revolutionerande ny säkerhetsförpackning. När företaget nyligen åter drabbades av återkallade produkter reagerade de dock på tok för långsamt. I dagsläget krävs krishantering i realtid och även om man inte kan presentera en lösning omgående så måste åtminstone kommunikationen med omvärlden inledas direkt.
3. Du kan inte lösa en kris genom reklamköp – att lösa en kris genom att köpa plats i printannonser och tv-spottar hör till det förgångna. Idag sprider konsumenter badwill och kritik med blixtens hastighet på Internet. Om du ska hantera en kris förtjänstfullt måste du agera snabbt (dvs. inte vänta ut ledtider för reklamköp) och i rätt kanaler (dvs. där diskussionerna redan pågår – online, inte i print). Närvaro, transparens och snabbhet är nyckeln till dagens krishantering och det kräver proaktiv planering från varumärkets sida.

Med dessa tre lärdomar i bagaget kan man komma långt – det behöver inte vara svårt att klara av krishanteringen.

Webb-tv: en trend med många fördelar

Svensk tv:s närvaro på nätet och i mobiltelefonen har exploderat i och med tjänster som SVT- och TV4 Play. Men det är inte bara etablerade medier som anpassar sig efter det nya medieklimatet – det skapas även material exklusivt för webben i form av videokanaler och program. Trenden är på tydlig uppgång, framförallt i USA där många program följs av miljoner tittare, och med största sannolikhet kommer det att öka ännu mer i framtiden. Idag använder sig tv-bolagen oftast av webben som en förlängning av tv-tablån mellan säsonger, ett sorts marknadsföringsexperiment för att hålla hypen vid liv. Men i takt med att fler webbserier tillkommer i utbudet finns nu även möjligheten att i större utsträckning hitta någonting som passar överens med din individuella smak.

Traditionell tv och stora produktioner måste tilltala den breda massan på grund av begränsat utrymme och maximalt genomslag, medan webb-tv tack vare lägre produktionskostnader kan rikta sig till en nischad målgrupp. En ytterligare styrka med webb-tv är det faktum att programmen publiceras online så att folk kan titta när de själva behagar och dessutom enkelt sprida programmen till sina vänner.

Mashable och Visible Measures sammansätter månatligen en lista över de mest populära webb-showerna och inom några månader är det även dags för Streamy Awards som belönar det bästa inom webb-tv.
Ett exempel på en webbserie som fått gott genomslag på nätet är The Guild som låter tittaren följa ett gäng socialt missanpassade dataspelare. Nedan finner ni det första avsnittet.

Kan buzz avslöja Oscars-vinnarna?

Filmvärldens största gala närmar sig med stora steg. Det är den årliga utdelningen av Oscar-statyetter vi pratar om och diskussioner kring denna storslagna kväll och dess nominerade förs nu givetvis på Internet. Undersökningsföretaget Nielsen har genomfört en kartläggning över diskussionerna som förs på nyhetssidor och i sociala medier under en månads tid och presenterar nu resultatet ca. en vecka innan den stora prisutdelningen.
Den största filmen genom tiderna Avatar är också den mest omtalade inför Oscarsgalan, med 10% mer buzz än sin närmsta konkurrent The Hurt Locker. Om buzz nu ger indikationer på vinnaren så ser det mörkt ut för Quentin Tarantino och hans Inglorious Basterds som enbart lyckats skrapa åt sig 2% av Oscars-buzzen.

Nielsen har även sammanställt statistik över de nominerade för bästa huvudroll, något som ni kan läsa mer om här.

Positioneringstjänster – tjuvarnas nya guldrush

I och med en tilltagande trend i geo-taggning och positionering genom tjänster som Foursquare, Twitter och Google Buzz dyker det givetvis också upp en mindre positiv baksida. Sidan PleaseRobMe.com samlar all den offentliga information som människor delar om sin lokalisering – för att påvisa att beteendet kan ha en negativ sidoeffekt. Många användare blir förblindade av de möjligheter och bonussystem som kommer med sociala medier, att man helt glömmer bort den information som man faktiskt delar med sig till omvärlden – PleaseRobMe.com ska försöka påminna oss om det. Videobloggaren Israel Hyman fick sitt hem länsat efter att ha twittrat att han skulle åka från stan. Det verkar helt enkelt som att även tjuvarna börjar söka sig till sociala medier, någonting som vi även skrivit om tidigare på bloggen.

Är datorspel den nya vägen till kunskap?

Hjälp med läxläsningen?

När vi är små lär vi oss allt genom lek. Vi bygger med klossar för att förfina vår motorik och senare lär oss lekar affär oss de matematiska grunderna. Det lekande lärandet dör dock ofta ut tidigt i skolsystemet.

Men nu kommer fler och fler signaler om hur spelande och lek i digitala miljöer kan förbättra vårt lärande även längre upp i åldrarna. Logiken är enkel, vi lär oss bättre när något känns roligt och relevant. Ett exempel är Quest2Learn, en högteknologisk skola i New York. Här lär sig barnen geografi med hjälp av Google Earth, använder skolans sociala nätverksplattform för att lära av varandra och presenterar sina resultat via podcasts. Dessutom har skolan i samarbete med forskare utvecklat pedagogiska datorspel som används flitigt i undervisningen. Som skolan själv skriver handlar det inte om att spela kommersiella datorspel på skoltid. Genom spelen får eleverna chansen att anta roller som till exempel matematiker, historiker och författare. Vägen till kunskap blir därmed inte bara roligare, det skapar dessutom en illusion av att befinna sig i en mer kontextuellt relevant verklighet vilket gör att kunskapen lättare fastnar.

Spel som pedagogisk metod är dock inget nytt. Spel som riktar sig mot yngre barn och syftar till att utveckla allt från rumsuppfattning till matematik har funnits åtminstone sedan någon gång på 90-talet. Men hittills har metoden använts sparsamt på våra vanligaste läroinstitut, skolorna. Speciellt om vi blickar lite högre upp i åldrarna. Nu börjar dock även spel som behandlar mer komplicerat innehåll och riktar sig till äldre målgrupper dyka upp. Som spelet Immune Attack. Istället för att läsa om immunförsvaret i en lärobok hjälper eleven i spelet, som liknar vilket modernt actionspel som helst, en kropp som utsätts för en bakterieattack. Spelet är framtaget av Federation of American Scientists. Dr Melanie Ann Stegman som varit med och utvärderat projektet menar att nivån på kunskapen om kroppen och immunförsvaret hos de 15-åringar som deltog i projektet var förbluffande och att samtalen efteråt med eleverna kändes som en diskussion forskarkollegor emellan.

I spel handlar det sällan om att till fullo efterlikna verkligheten. Snarare kastas spelaren in i en lekfullt förvrängd verklighet. Att tillfälligt frångå verkligheten och ersätta denna med spelets metaforer, som att flyga med en rymdskeppsliknande farkost genom kroppens olika system och bekämpa onda bakterier, kan ofta vara det bränsle som gör komplicerade sammanhang både roligare att sätta sig in i och enklare att förstå.

Det handlar alltså inte om att lära genom en simulator, som ju länge använts inom till exempel astronaut- och pilotutbildningar. Här handlar det snarare om en stimulator, som inte bara kan simulera mekaniska förlopp. De kan även simulera sociala förlopp. Eller som i Immune Attack, genom metaforer konkretisera abstrakta och mikroskopiska förlopp.

Riktigt intressant blir det dock när verkligheten och det fiktiva får samarbeta. Detta kan till exempel uppnås med den teknik som brukar kallas Augmented Reality. Här öppnas en värld av nya möjligheter, inte minst inom utbildningsväsendet. MIT har till exempel tagit fram ett spel där deltagarna får samarbeta för att lösa problem tillsammans i en verklig miljö genom att bland annat intervjua fiktiva personer som placerats ut i spelmiljöns verklighet. Interaktionerna möjliggörs av handhållna datorer som till exempel Iphones och andra smartphones. Vi behöver med andra ord inte längre skilja på spel och verklighet. Istället blir spelets fiktion en del av vår verklighet. Inom utbildningsväsendet kan detta mycket väl vara första steget mot en revolution såväl som ett roligare och därmed effektivare lärande.

Kanske är utvecklingen för spel inom våra läroväsenden ett steg mot att byta ut devisen att lära för livet till att leka för livet.

Läs mer på Mashable om lärande i digitala miljöer, eller läs mer om MITs Augmentet Reality-projekt.

Välkommen till Internet 2010

Så här ser Internet ut om man sammanställer statistiken från en rad olika källor:

(JESS3 / The State of The Internet from Jesse Thomas on Vimeo. )

Japp, vi vet att det stort!

En ursäkt är inte alltid rätt väg att gå

Kevin Smith - värd en ursäkt?

I förra veckan blev filmregissören Kevin Smith avkastad från ett av flygbolaget Southwests Airlines flygplan. Smith ansågs av flygkaptenen vara för tung för att flyga på en biljett. I USA har nämligen flera flygbolag infört en policy som innebär att människor som väger över ett visst antal kilon måste lösa två biljetter. Smith rapporterade om händelsen på Twitter så att hans 1,5 miljoner followers kunde ta del av vad som hänt, vilket ledde till mycket kritik mot flygbolaget. Southwest bad därefter filmregissören om ursäkt på Twitter och via dennes blogg.

Men det fanns även många som inte tyckte att Southwest hade gjort något fel. För dessa framstod bolagets ursäkt som ett svaghetstecken, inte minst då Southwest samtidigt gick ut och försvarade sin policy.

En ursäkt är en social handling. Massmedierna skapade en gång i tiden en chimär av att kunna vara alla till lags. Verkligheten är inte så enkel, och det märks tydligt i sociala medier. Reflektera därför över vad en ursäkt egentligen kommunicerar innan du gör avbön.

Har du verkligen agerat fel?
Att en kund klagar innebär inte automatiskt att han eller hon har rätt. Har ditt företag verkligen agerat klandervärt så är givetvis en ursäkt på sin plats, inte annars.

Be inte om ursäkt om du inte menar det
En ursäkt bara för ursäktens skull upplevs inte bara som falsk, den urholkar även dina uppriktigt menade ursäkter.

Utgå från sakfrågan, inte personen
Att be om ursäkt men inte mena det bara för att kritiken kommer från någon med ett stort nätverk gör att företaget upplevs som kappvändare och det är en egenskap som få upplever som attraktiv.

Hur skulle då Southwest ha agerat? Det riktiga hade kanske varit att beklaga att Smith upplevt situationen som han gjorde, men att man står för den policy som bolaget antagit. Då hade man visat att man bryr sig om konsumenternas åsikter, samtidigt som man visat integritet. De gjorde rätt i att uppmärksamma hans missnöje men sända i detta fall tvetydiga signaler som gav ökad negativ effekt.

Läs mer om händelsen och ursäkter i sociala medier här

Lojalitet hittar nya uttryck via sociala medier

Lojalitetsprogram har funnits under många år men genomgår nu en spännande utveckling tack vare anpassningen till sociala medier – helt plötsligt får sådana program nytt liv och oanade möjligheter. Ett exempel är den amerikanska kedjan Tasti D-Lite som nyligen lanserade ”TastiRewards”, ett system som förenar kundkortet med sociala medier och ger kunden erbjudanden och gratisprodukter som tack för exponering och köp. Registreringen av köp på kortet i butik ger en automatisk uppdatering på kundens Twitter- och Foursquarekonto och ger kunden poäng. Dessa poäng kan sedan spenderas på produkter.

Detta är första, men garanterat inte sista, gången som en restaurang använder exponering i sociala medier som valuta och grunden för ett lojalitetsprogram. Det är mycket intressant att se hur företaget har använt sig av Foursquare, den populära lokaliseringstjänsten som ger restaurangkedjan en återkommande närvaro i målgruppens personliga positioneringsuppdaterande.

När det gäller utvärdering av insatsen kan man även konstatera att Tasti D-Lite nu även kommer att få mycket information och statistik gällande sina kunder att utgå ifrån. Att belöna kunderna med någonting väldigt påtagligt för deras engagemang online är enkelt och smart. Möjligheterna som detta program medför är väldigt stora och det ska bli intressant att se hur Tasti D-Lite utvecklar tjänsten för att fortsätta att intressera och belöna sina trogna kunder.